Bologna var alldeles, alldeles underbart. Kall, vintrig stad med minimalt med trafik och knöiga människor. Jag köpte en jacka för tio euro och en fin ulltröja för åtta, som dock visade sig vara för varm för vädret i Rom. Köpte typ tusen andra saker, jag har inte shoppat riktigt sedan jag flyttade till Rom.
Bologna är tydligen känt för att ha två tusenåriga lutande torn som man får gå upp i. Vi provade, men sedan kom vi på att vi var i ett tusen år gammalt, 96 meter högt, lutande torn med trätrappor, så då gick vi ner igen. Jag fick höjdskräck, klaustrofobi och spindelrädsla på en gång. Trodde att jag skulle dö. Som tur var gjorde jag inte det, och vi åt en tvårätters middag på en mysig restaurang med flummig personal.
Nu ska jag och Gabriel strax ta metron in till Campo di Fiori för att dricka drinkar med en galen korean som kommer från Australien och kompani. För vi är leeediiigaaa imorgon, länge leve jungfru Maria!
Ta med ulltröjan hem, den lär behövas här!! Puss
Hejsan Annsan verkade sköj i Bologna, som också är ett projekt för högskoleutbildningar på EU-nivå för att främja rörlighet och anställningsbarhet i hela Europa. Märkte ni nått av det? Snart ses vi!